”När lugnet återvänder och de sista knäppningarna tystnar ser vi plötsligt en man på andra sidan spåren, knappt tio meter bort. Han står stilla och stirrar rakt mot oss. Jag känner genast igen honom, han bor på Norrtuna och hatar graffiti. Tidigare har han ringt min mamma för att berätta viken värdelös förälder hon är som uppfostrat en vandal som mig. Han skulle bara veta om sprayfärgen och gasmasken jag fick i julklapp av henne som barn. Vi ställer oss upp och går åt motsatt håll, ner från banvallen och över ett staket. Därefter småjoggar vi en stund tills vi är säkra på att mannen inte längre ser oss. När jag tittar bak är han bara ett par meter ifrån oss och springer i full fart.”